Vill inte värja sig för fäktningen

”En del av mina yngre motståndare underskattade mig en säkert. Kanske tänkte de att vad är det där för gammal tant!”

Lika kul som förr. Nina Hyvönen har inte tappat sin forna tävlingsinstinkt. ”Jag hoppas inte att det här var den sista medaljen jag vann.” Foto: Mats Lundberg

FÄKTNING

Värjfäktarna i Åbo hade en fantastisk dag då lag-FM avgjordes i Kyrkslätt förra lördagen. Både dam- och herrlaget återvände hem med guld i bagaget.

– Trots att föreningen har haft många framgångar genom åren har det aldrig gått så här bra. Att vi skulle fixa dubbla guld överträffade alla förväntningar. Det känns nästan för bra för att vara sant, säger Nina Hyvönen som med sin rutin var en viktig länk i det segrande damlaget.

Hon berättar att det inte var någon brist på dramatik då lagen bärgade sina titlar. Efter två rafflande finaler mot Espoon Miekkailijat stod både damerna och herrarna som vinnare med minsta möjliga marginal, 44–43.

– Herrlagets guldmatch avgjordes rentav med en suddenomgång. Vårt ankare Teemu Seeve fick in skiljestöten i låret på sin motståndare.

Damerna hann avgöra inom ordinarie tid. Men det satt långt inne. I sista matchen ledde Inka Mikkilä med en träff och ansattes hårt i slutsekunderna. Med en ögonblicksparering sittande på huk lyckades hon avvärja den sista attacken.

– En trumf var att vår trio var så jämnstark. Vi hade ingen svag länk. Visserligen tappade jag ett försprång i min sista match så det stod 37 lika när Inka tog över stafettpinnen. Ändå vill jag tro att min erfarenhet kom väl till pass för mina yngre lagkamrater.

Med sina 41 år utgjorde Hyvönen nestorn i laget. En klar kontrast till Mikkilä som bara är 19. Lagets tredje medlem Elena Mattsson landar mitt emellan med sina 26 år.

Också i herrlaget skilde det över tjugo år mellan yngste och äldste man Oskar Kiljander och Mikko Honkasalo. Seeve och Oliver Mattsson, båda fäktare i sina bästa år, balanserar upp åldersstrukturen i kvartetten.

Nina Hyvönen är ett levande bevis för att man länge kan tillhöra toppen inom grenen. Speciellt i Finland där utövarna inte är så många som i de flesta andra länder i Europa.

– I mitt fall blev FM en comeback efter ett två år långt tävlingsuppehåll på grund av axelskada. Jag kände ingen press men vi kom alla in i ett härligt flow med en gång. Jag tror att en del av dem jag mötte rentav underskattade mig en smula. Kanske de tänkte att vad är det där för gammal tant!

Ninas största triumfer ligger ett antal år tillbaka i tiden. Som vuxen har hon två individulla FM-guld i värja från 1998 och 2000. Lägger man till allt hon vunnit som junior och i lagsammanhang blir titlarna rätt många.

– Att jag fortfarande kan fäktas på hög nivå var en väldig överraskning för mig. Vi har inte ens haft ett lag på två år i FM och så kommer vi tillbaka och vinner direkt.

Hon var tio år ung då hon första gången bekantade sig med pisten som den 14 meter långa och två meter breda banan kallas. Arvet har Nina från sin mamma Sirpa Lundgren som i en ålder av 67 fortfarande är aktiv i Åbo Fäktare.

– I dag har föreningen kring 110 fäktare i olika åldrar. Min egen dotter Vilma är en av dem så inom famlijen är vi kvinnor i tre generationer som håller på.

Sedan ett år tillbaka har Åbo Fäktare i Sten Priinits en estnisk tränare som en vecka varannan månad är på plats i stan och drillar alla grupper.

– Att det finns personer som kan dela med sig av sina kunskaper är en förutsättning för att vi ska kunna slå vakt om våra starka traditioner.

1996 i Atlanta hade föreningen en olympier vid namn Minna Lehtola. Hon var Ninas stora förebild då karriären sköt fart på allvar.

– Jag hade ett mål att själv kunna delta i OS men riktigt så bra blev jag inte. Däremot har jag representerat Finland både på VM och EM.

Till egenskaper som en framgångsrik fäktare behöver räknar Hyvönen upp tålamod, snabbhet, smidighet, mental styrka och ett drivet spelöga.

– Man måste behärska nerverna och ha förmågan att tänka i flera steg. På så vis kan man få motståndaren att blotta sig.

Fast åren börjar tynga har hon inga planer att lägga ner sitt vapen. I mars nästa år arrangerar Åbo Fäktare sin traditionella satellittävling i Kuppis idrottshall. En stor del av världseliten kommer att närvara då det finns värdefulla världcuppoäng att hämta.

– Då man fyllt 40 får man ställa upp i en skild veteranklass och en sån ordnas också i Kuppis. I maj hålls individuella FM och sannolikt är jag med också då.

Nina Hyvönen beundrar sitt pinfärska guld från Kyrkslätt. Så säger hon:

– Det är fortfarande lika kul som förut att vinna. Jag hoppas att det här inte var den sista medaljen.

Nybakade guldmedaljörer. Nina Hyvönen (t. h.) flankerad av sina betydligt yngre lagkamrater Elena Mattsson i mitten och Inka Mikkilä. Foto: Privat

Genom att använda webbplatsen godkänner du användningen av cookies. Läs mera

En cookie är en liten fil som webbplatser som du besöker skickar till din webbläsare. På så sätt kan webbplatsen komma ihåg information om ditt besök, som vilket språk du vill använda och andra inställningar. Det underlättar vid nästa besök, och webbplatsen blir mer användbar. Cookies spelar en viktig roll. Utan dem skulle du förmodligen bli frustrerad när du använder webben.

Stäng