Ledaren: Ingen enkel örnekvation

Kan det finnas för många örnar, lydde rubriken för National Geographics artikel i maj 2016.
”De kan aldrig vara för många, inte sant? Men när Nordeuropas största fågel gjort comeback ifrågasätts den föreställningen”, fortsatte tidskriften.
National Geographic, som hade talat med svenska, finska och litauiska forskare, redogjorde för hur havsörnen går hårt åt ejdern, skräntärnor och fjällgäss. Trots provocerande formuleringar gav artikeln inget svar på frågan om havsörnarna är för många.

Frågan om vilka fåglar ska gynnas – och på bekostnad av vilka arter – är en knepig balansgång. En som tror att det kan bli nödvändigt att skjuta de havsörnar som specialiserat sig på utsatta fåglar är Ola Jennersten, expert på biologisk mångfald vid svenska WWF. Det intressanta är faktiskt hur somliga havsörnar lärt sig helt nya jaktmedoder.
I samma artikel i National Geographic blir det ett bestämt nej till jakt av en annan forskare, Björn Helander, som ledde svenska Projekt Havsörn i fyrtio år. Han säger att det är ”skrattretande” att tro att havsörnen är den avgörande faktorn.

I Litauen, där havsörnen misstänks vara orsaken till att fiskgjuse och svart stork backar, har det diskuterats åtgärder för att minimera följderna. Svaret kunde vara att upphöra med ”aktivt stöd” till havsörnar, säger Rimgaudas Treinys, forskare vid naturforskningscentret i Vilnius. I National Geographic preciserar han ändå inte vad han avser.

Det finns de som vill se aktiva åtgärder. En av dem är Johan Mörn, ordförande för föreningen Ålands fiskare och själv aktiv jägare. Han är känd för sina insatser för att vårjakten och det traditionella fisket på Åland skulle klassas som ett immateriellt kulturarv,
”Jag säger inte hur eller vad som ska göras men någonting måste hända”, säger Mörn i en intervju för Ålandstidningen (25.7).
I tidningen preciseras det hela som så att Mörns ”tankar går kring en begränsad skyddsjakt och insatser mot havsörnens bon.”

I våras ville den åländska jaktförvaltare Robin Juslin väcka debatt om havsörnen i samma tidning. Frågan om havsörnens påverkan på andra arter är kontroversiell, men Juslin tycker att den måste lyftas på bordet, skrev Ålandstidningen (10.5). Frågan är aktuell på Åland eftersom Miljöbyrån ska arbeta ta fram en förvaltningsplan för havsörn.
Av Juslins kommentarer framgår hur knepig frågan är, eftersom Åland var centrum för arbetet med att få den miljögiftdrabbade havsörnsstammen att återhämta sig.
”Kanske är det därför det har blivit kontroversiellt att tala om problemen som havsörnarna har medfört”, säger Juslin, som tillägger att det ändå är ”helt onödigt” att fundera på någon skyddsjakt på havsörn.
En som förespråkar jakt är Europaparlamentarikern Nils Torvalds (SFP). Han efterlyser utvidgad vårjakt på guding. Det åtgärdar den snedvridna könsbalansen, sade han i en intervju i somras för Hufvudstadsbladet. Färre gudingar ger mindre konkurrens om föda, vilket gynnar ådorna och hela ejderbeståndet, säger Torvalds, som säger nej till jakt på havsörn. Han kan ändå inte förstå dem som beundrar örnens fortsatta häckningsframgång:
”Vi måste bli kvitt den här örnfascismen” (HBL, 16.7).

Havsörnens vara eller icke är i fokus ikväll, då rapporten om skärgårdsfågelstammarna presenteras i Forum Marinum i Åbo (se sidan 4). Hoppas att ingen använder så laddade ord som ”örnfascism”, det leder ingen vart (och motsvarar inte verkligheten).
Ejderbeståndets ras är dessutom en följd av många andra faktorer: brist på föda, andra predatorer, gifter … Vi kan också fråga oss om det kan finnas en framtida balans vi inte ännu kan se? Havsörnarna är redan nu så många att det ofta blir revirstrider. Fler fajter leder till på sikt till färre ungar.
Ordet ”jakt” får inte anses vara så farligt att det inte kan nämnas, men ännu viktigare är att inte förenkla naturens mekanismer. Det finns inte en automatik i att färre havsörnar nästa vår och sommar skulle ge fler överlevande ejderungar nästa höst.

Det finns en utbredd uppfattning om att forskare inte känner till hur det ser ut i den ”riktiga” naturen, och att de därför vägrar se hur illa läget är för exempelvis just ejdern. Det stämmer ändå inte. I forskar- och fågelskådarled har det länge hörts kritiska röster mot havsörnen.
Den knepiga frågan är den om åtgärder, då det trots allt handlar om en av de ståtligaste symbolerna för ett lyckat miljöskydd. Det är lite som att peka ut Saimenvikaren som en bov i sin miljö. Vi har skyddat den så här länge – och nu ska vi börja motarbeta den?

Genom att använda webbplatsen godkänner du användningen av cookies. Läs mera

En cookie är en liten fil som webbplatser som du besöker skickar till din webbläsare. På så sätt kan webbplatsen komma ihåg information om ditt besök, som vilket språk du vill använda och andra inställningar. Det underlättar vid nästa besök, och webbplatsen blir mer användbar. Cookies spelar en viktig roll. Utan dem skulle du förmodligen bli frustrerad när du använder webben.

Stäng