Hon gör världen till sin

Byter Åbo mot äventyret. Emma Kota-aho lämnar Klockringaregatan och Åbo för Bali, Vietnam, Australien, Nya Zealand…

I bostaden finns väskor som inte ännu har packats upp och väskor som inte ännu är nedpackade.
Att Emma Kota-aho natten mot fredag har kommit hem till Åbo från Amsterdam hindrar inte henne att ställa upp på en intervju fredag förmiddag. En flexibel inställning till livet har varit användbar i hennes 26-åriga liv.
– Välkommen in, här är rörigt, säger hon.

På måndag flyger Emma till Indonesien och Bali, som blir avstampen på ett längre äventyr.
Innan vi ens börjar intervjun förstår jag att lägenhetskompisen, även hon en 26-årig Pargasflicka i grunden, också ska resa ut i världen. Jenny Sumelius heter hon, är utbildad sjukskötare och lämnar Åbo först för ett par månader med vårdjobb i Norge. Det gör hon för att jobba ihop pengar för att åka till Australien och senare där sammanstråla med bland andra Emma.

De två är exempel på något av en trend; man hör om väldigt många unga från Åbo och Åboland som tar mellanår eller annars gör långa resor nuförtiden. Vad beror det på?
– Jag tror det har blivit så enkelt, säger Emma Kota-aho, och framförallt tycks det vara Australien som drar.
–  När jag som 19-åring första gången reste på egen hand med en kompis i Europa en månad, vi interrailade, var det ännu kartor och all möjlig info att hålla reda på. Vi kunde inte googla fram något, inte hade vi smarttelefoner att meddela oss hem med heller.

Då resandet har blivit enklare har världen blivit mindre – på ett sätt, funderar Emma. Men samtidigt var det just tågluffandet i Europa som fick upp hennes ögon för hur stor världen utanför Finland är, och hur roligt det är att upptäcka den.

– Jag hade inte rest med mina föräldrar som barn. Det var nytt och jag älskade det från första stund. Det här är vad jag vill göra, tänkte jag då. Men sen ska man ju ha pengar också.
När Emma Kota-aho för sju år sedan hade blivit färdig kosmetolog från nuvarande Axxell i Pargas flyttade hon till Stockholm. Det gjorde hon på grund av en sju månader lång utbildning till make up artist, stylist och maskör.

Efter Stockholm kom Pargasflickan hem igen, och har haft sin Finlandsadress i Åbo sedan dess. År 2011 fick hon fast anställning på prestigefyllda Mac, det internationella kosmetikaföretaget som i Åbo finns i Stockmann.

Men världen lockade och framförallt drömmen om Australien som hon bar på. Så när pengar sparats ihop och ressällskapet var klart sade Emma upp sig.

– Det är viktigt att välja vem man reser med, om man inte reser ensam. I februari 2015 for jag till Austalien med min pojkvän. Vi trivdes bra ihop och allt fungerade bra. Det är viktigt att man har ungefär samma mentalitet och trivs tillsammans med den man reser, och att man kan ge den andra utrymme att göra annat om den vill.
– Vi hade då arbetsvisum för ett år och stannade också till allra sista dagen, efter det var vi ännu ett par månader på Bali.

Under året i Australien hann Emma och hennes pojkvän jobba med tomat- och kålodlingar, på caféer och med hostellstädning.

– Det är relativt lätt hitta jobb i Australien och vi jobbade några månader, reste sedan runt några månader och jobbade sen igen. I ett skede köpte vi bil och både reste runt med den och bodde i den.

– Farmjobben är tunga och på tomatodlingen fick vi uselt betalt och jobbade som slavar så där stannade vi bara en vecka. På den andra farmen vi jobbade blev vi hur bra behandlade som helst. Man ska inte stanna kvar om de utnyttjar en som arbetskraft, där finns mycket jobb och massor med unga backpackers (ryggsäcksresenärer) som reser omkring. Man träffar andra i liknande situationer alla dagar, men på ett helt år träffade vi bara tre gånger finländare, ofta finlandssvenskar!

När Emma Kota-aho nu är på väg igen reser hon med kompisen Elin från Sverige. Henne lärde hon känna under året i Australien. Förhållandet med pojkvännen tog slut i Finland.
– Under tiden vi var på Bali erbjöds jag jobb vid Mac igen, jag fick tillbaka min anställning i Åbo. Jag ångrade mig redan medan vi ännu var utomlands. Men väl hemma tyckte jag förstås att det var roligt att träffa föräldrar och vänner och komma igång här igen. Men på jobbet meddelade jag omgående att jag knappast stannar mer än ett år.

Nu har det gått ett år och ett par månader och hon har sagt upp sig. Nytt arbetsvisum till Australien får hon inte, men ett turistvisum på tre månader har hon fått.

– Australien har en sådan regel att man först kan få arbetsvisum för ett år, och om man under det året jobbar minst 88 dagar på farm så kan man få visumet förlängt med ett år till. Men vi jobbade inte så mycket som 88 dagar på farm, vilket kanske var dumt.

– Med Elin ska vi först resa cirka tre månader i Sydostasien och sen fortsätter vi till Australien. Efter ett par månader i Australien fortsätter vi i början av nästa år till Nya Zeeland, dit ska vi söka arbetsvisum för ett år.
– Det är kanske inte lika enkelt att hitta jobb i Nya Zeeland som i Australien, men också där finns mycket ungdomar från olika håll i världen på olika säsongsjobb.

Den fasta anställningen och livet i Åbo byts ut mot åtminstone ett och ett halvt års äventyr i världen. Att fråga varför känns trots det lite malplacerat.
Det är så uppenbart att världen är till för att erövras och att äventyrslusten är stor.

Men tror du att du landar i Finland för gott ändå en dag, kanske med man och barn och hus…?
– Jag vet inte. Man ska aldrig säga så säkert. Jag vet att jag har jämngamla kompisar som tjänar pengar och är duktiga entreprenörer, och kompisar som säger att de absolut ska ha barn innan de är 30. Allt det där är fint, och kan passa dem, men det är inte jag.
– Livet tar inte slut för att man skaffar barn, så tänker jag inte, men jag vill resa och upptäcka och jag tar ingen stress med något. Det finns alltför många i min föräldrageneration som inte är så nöjda med sina jobb eller sina liv, men som inte kommer loss.

I lägenheten på Klockringaregatan i Åbo ligger en kartongask på golvet där någon med tusch skrivit ”Emmas kappsäck”.

En hälsning från arbetskompisarna, visar det sig. Även om det här inte är någon kappsäcksresenär, hon kastar ryggsäcken på ryggen och far igen.
– Jag tar dagen som den kommer och tänker att allt löser sig.

1 kommentar till Hon gör världen till sin

  1. Härligt. Vi åkte till Nya Zeeland i samma ålder för ett år, stannade 13 år och blev Nya Zeeländska medborgare och fick barnen där. Vi stortrivdes. Härligt land och trevliga människor. Lycka till

Kommentarerna är stängda.

Genom att använda webbplatsen godkänner du användningen av cookies. Läs mera

En cookie är en liten fil som webbplatser som du besöker skickar till din webbläsare. På så sätt kan webbplatsen komma ihåg information om ditt besök, som vilket språk du vill använda och andra inställningar. Det underlättar vid nästa besök, och webbplatsen blir mer användbar. Cookies spelar en viktig roll. Utan dem skulle du förmodligen bli frustrerad när du använder webben.

Stäng