Ledare: Infriar nätet sina löften?

Var är de flygande bilarna?

Det frågar sig folk skämtsamt ibland, och syftar på visioner som framförallt populärkulturen målade upp för några decennier sedan.

Men en annan fråga borde ställas oftare: Hur väl har informationstekniken infriat sina löften? De löftena har kanske aldrig målats upp så tydligt, men nog finns de väl ändå där.

Idéer om hur information lätt och billigt kan spridas och göras tillgänglig, och hur den med smarta översättningsprogram problemfritt rör sig över språkgränser.

Hur har det gått?

Det här är en komplex fråga. Vi kan se på det globalt, vi kan se på hur länder använder tekniken, på företag och mediehus, på organisationslivet och vanliga medborgare.

Enligt en artikel i The Atlantic i slutet av 2015 fanns det då webbsidor på endast cirka fem procent av världens språk. Det har också ekonomiska konsekvenser, eftersom folk som har svårt att använda nätet inte kan dra nytta av den ökade e-handeln.

Men det finns också ljusglimtar: sociala medier som Facebook, Instagram och Twitter, där användarna skapar mycket av innehållet, och plattformar som Google och Wikipedia, kan hjälpa språken att överleva, konstaterar The Atlantic. Det finns också projekt för att skapa öppen programvara på språk som hamnat i skuggan.

En mer lokal diskussion som kan föras är hur finländska myndigheter, tvåspråkiga orter och stats- och kommunägda bolag agerar på nätet. Att det varierar kraftigt torde många svenskspråkiga ha märkt. Vi har till exempel FPA, Skatteverket och Alko med mycket bra webbservice, och i de två förstnämndas fall lär det förstås vara hårt lagstadgat.

Sedan finns det allt från det närmast icke-existerande till det halvbra. Åbo Energi har till exempel sina avtalsvillkor och priser på svenska. Men den som vill göra ett elavtal direkt på nätet – där bolaget önskar att man gör det – kan inte göra det på svenska.

(Gör man det på finska registreras man för övrigt automatiskt som finsk kund. Och även om man vore registrerad som svenskspråkig kan bolagets datasystem inte skicka ut exempelvis sina kort om förestående reparationer på svenska.)

Vi kan också titta på kommunernas webbsajter. En koll på Kimitoöns ingångssida ger vid handen att den i princip är perfekt tvåspråkig, med nyheter och möteskallelser och -protokoll på båda språken.

En motsvarande koll bakom fliken ”uutiset” på Åbo stads sajt (i tisdags förmiddag) visade att 1 av de 10 senaste finska nyheterna är översatt till svenska, låt vara att staden också har en del unikt svensk material. Av stadens mötesprotokoll översätts få, vilket Folktinget kritiserat.

På sociala medier, som är en viktig kanal för många användare, är läget liknande.

Pargas och Kimitoön ”facebookar” tvåspråkigt, medan Åbo stad på sitt huvudkonto i skrivande stund inte har ett enda facebookinlägg på svenska i maj. (På finska finns cirka 75.)

Pargas twittrar också tvåspråkigt. Åbo har några enstaka tweetar med svenska i maj, bland de långt över 100 inläggen. (Angående Twitter kan nämnas att Åbo har ett skilt engelskt konto.)

Det är inte hela världen om det gäller uppdateringar om att solen skiner över Aura å. Men handlar informationen om planläggning, vårdutbud eller lediga sommarjobb blir det knepigare.

Vi inser att allt inte kan översättas i en stad som Åbo. Vi vet att det finns översättare som sliter, och säkert på de flesta håll en välvilja att erbjuda information på flera språk.

Men hur aktiv är diskussionen – nationellt och lokalt – om vilken information som borde översättas, och hur aktivt tas invånarna med i den? Och vilka kanaler ska användas? En del människor använder aldrig sociala medier medan det för andra är den kanske viktigaste informationskanalen.

I vilken mån kan tekniken komma till hjälp, och när kan man rentav begära användarnas hjälp?

Här några  saker att diskutera, som fokuserar på traditionella webbsidor:

1) Hur gör en sajt det tydligt för besökaren vad man missar om man väljer ett visst språk?

Finns en skild flik där man ger en tydlig bild av hela sajtens innehåll, hur mycket som är översatt och med kontaktuppgifter för den som vill fråga om något som inte finns på hens språk?

2) Finns risken att en sajt låter designen gå före tydligheten?

Finns den risken till exempel på Åbo stads sajt, där man ska klicka på ett stiliserat ”FI” för att komma till svenskan och engelskan? För de så kallade diginativa är det kanske en självklarhet, men finns det mindre vana webbanvändare som missar det? Det finns också sajter som ”gömmer undan” sina språkval, som statsägda spelbolaget Veikkaus som har sina språkval med liten font längst ner på sajten trots att det finns rum för dem högst upp.

3) I vilken mån kan teknik eller användarna användas för översättning?

Helsingfors stadsmuseum lanserade nyligen en sajt med digitaliserade foton från 1800-talet framåt, många av dem tagna av svenskspråkiga fotografer och antagligen med svenska bildtexter i källmaterialet. Men på sajten finns bildtexterna bara på finska, och det står: ”Eftersom bildernas metadata och nyckelord endast finns på finska, är det lättare att göra sökningar på finska.” Finns det inte teknik för att ha parallella listor med sökord på flera språk, som gör historien tillgängligare? Kan användarna hjälpa till att översätta bildtexterna?

Det forskas på sina håll i triangeln teknik–information–språk, men borde det göras mer?

Kan myndigheter och kommuner aktivare ta med medborgarna i en diskussion om hur man balanserar mängden information man lägger ut med på vilka språk man lägger ut den, och i vilka kanaler?

Här kan man också se längre än bara finska, svenska och engelska, och utanför landets gränser. Kan vi visa andra hur man löser de här väldigt konkreta och vardagsnära frågorna i flerspråkiga samhällen?

Och kan det här göras samtidigt som man också tänker på dem som fortfarande sällan eller aldrig rör sig på nätet och sociala medier? De finns som sagt också.

Jean Lindén

Genom att använda webbplatsen godkänner du användningen av cookies. Läs mera

En cookie är en liten fil som webbplatser som du besöker skickar till din webbläsare. På så sätt kan webbplatsen komma ihåg information om ditt besök, som vilket språk du vill använda och andra inställningar. Det underlättar vid nästa besök, och webbplatsen blir mer användbar. Cookies spelar en viktig roll. Utan dem skulle du förmodligen bli frustrerad när du använder webben.

Stäng