Är Vita huset till salu?

Kolumnen

Jonas Lagerström Kolumn

Med sju veckor kvar till det amerikanska presidentvalet är det hög tid att stålsätta sig. Hösten blir en påfrestande orgie i fördomar. Varje nyhetsinslag om USA måste ha med antingen en stirrig tant i blått hår eller en skjutglad galning från Texas. Extra uppskattat blir reportaget om det visar en groteskt överviktig man eller lyckas hitta någon tölp som inte kan placera Finland på kartan. Men ingen story säljer bättre än den som säger att pengarna avgör allt i amerikansk politik.

På ytan verkar det så självklart. Kandidaten med störst kampanjkassa vinner nämligen i nio val av tio. Det är också sant att det blir allt mer pengar i politiken. Nya lagar har gjort det möjligt att i princip ge obegränsade summor till politiker. Årets kandidater har därför tagit på sig guldbyxorna. Sammanlagt pungar de ut med sex miljarder dollar för att få nycklarna till Vita huset. Mest pengar av alla har Hillary Clinton.

Men nu har amerikanerna fått nog: 84 procent av befolkningen tycker att pengar spelar för stor roll i valet. Bernie Sanders byggde hela sin kampanj på att kritisera pengarnas inflytande. Det vimlar av intresseorganisationer och politiska förståsigpåare som säger att landet har blivit en skendemokrati där marknadskrafterna tagit över politiken. Budskapet är en självklar sanning: Stålarna styr allt.

Är det då sant? Var det verkligen den överfyllda kassakistan som gjorde att Barack Obama lyckades besegra John McCain för åtta år sedan? Tänk om det i själva verket var hans karisma och politiska program som gjorde att han fick många röster men också blev en baddare på att ragga bidrag? För att mäta penningens betydelse skulle vi behöva en tidsmaskin. Genom att resa tillbaka i tiden kan vi ta om valet men ändra förutsättningarna genom att flytta över pengarna till McCain. Om rockaden ändrar valutgången vet vi med säkerhet att pengar spelar roll.

Tidsmaskiner finns dessvärre bara i sagorna, men verkligheten skapar ibland en liknande situation som forskarna kan studera. I valet till den amerikanska kongressen är det nämligen vanligt att samma politiker möts i flera val i sträck. Nästan varje gång slutar kampen på samma sätt, oavsett hur pengarna fördelas mellan kandidaterna. Pengar verkar därför ha en ytterst marginell effekt på valutgången. Det som betyder något är vem du är och vilka åsikter du har, inte hur tjock din plånbok är. Barack Obama skulle alltså troligen ha blivit president även om han hade spolat ner sina 730 insamlade miljoner dollar i toaletten.

Resultaten bryter helt med vad vi tror, men är vid närmare eftertanke fullt rimliga. Amerikaner donerar lika mycket pengar till politiker som de årligen bränner på tuggummi. Om det faktiskt vore möjligt att köpa sig en valseger borde summan vara betydligt större. Att kunna köpa sig världsherravälde för några ynka miljarder är helt enkelt alldeles för billigt för att vara sant.

Ytterst få av oss byter alltså åsikt bara för att vi bombarderas med påkostad reklam. Svenskarna röstade nej till euron, trots att näringslivet tapetserade hela landet med affischer som varnade för att undergången var nära. Stenrika partier med fel åsikter går kräftgång hur mycket de än pytsar in i sina kampanjer. Ge en förmögenhet till din heltokiga granne och hon kommer ändå aldrig bli en röstmagnet i nästa riksdagsval.

Världen är inte så svartvit som vi kanske tror. Att två saker hänger ihop bevisar helt enkelt inte att det ena har orsakat det andra. Finländare som tar ett glas champagne till middagssteken har i snitt bättre hälsa än oss andra, men det beror knappast på bubblet i sig utan på att den som har råd att dricka dyrt förmodligen också har ett bekvämt och trevligt liv i övrigt. Ingen normalt funtad person skulle få för sig att förbättra folkhälsan genom att tvinga folk att dricka champagne. Däremot går de flesta av oss fortfarande runt i livet och inbillar oss att pengarna avgör politiska val – och svär över storfinansens inflytande och demokratins död.

Hillary med sin enorma pengapåse vinner förmodligen valet om sju veckor och blir världens mäktigaste människa. Men jag kan sätta en rejäl hacka på att hon skulle ha vunnit även utan sina pengar.

Jonas Lagerström
Docent i nationalekonomi och akademilektor vid Åbo Akademi

Genom att använda webbplatsen godkänner du användningen av cookies. Läs mera

En cookie är en liten fil som webbplatser som du besöker skickar till din webbläsare. På så sätt kan webbplatsen komma ihåg information om ditt besök, som vilket språk du vill använda och andra inställningar. Det underlättar vid nästa besök, och webbplatsen blir mer användbar. Cookies spelar en viktig roll. Utan dem skulle du förmodligen bli frustrerad när du använder webben.

Stäng