”He gar nou i Pargas”

Ledaren

Boundbirs 2016. Många evenemang flätades in i Boundbirsen i Pargas i lördags. Men utan alla frivilliga blir det inga sommarevenemang. Foto: Andrea Södergård
Boundbirs 2016. Många evenemang flätades in i Boundbirsen i Pargas i lördags. Men utan alla frivilliga blir det inga sommarevenemang. Foto: Andrea Södergård

Rubriken är ett direkt citat ur Marcus Lepolas kommentar på webbplatsen Skärgårdens solsida om kalkbränningen enligt gamla metoder som nyligen genomfördes i Pargas.

Lepola skriver ”Förmågan att samlas kring ett gemensamt uppdrag och genomföra det med glans är ett praktexempel på den potential som finns bland tredje sektorn i Pargas och utgör en resurs för framtiden – både för välmåendet och näringslivet. Kort och gott – He gar nou i Pargas!”

Och sällan har väl Pargas bevisat sin potential så bra som senaste veckoslut då centrum bokstavligen kryllade av folk i alla åldrar.

Kalkbränningen, Boundbirsen, räddningsverkets säkerhetsdag och Skärgård utan gränsers augustitorg samsades fint sida vid sida och evenemangen vävdes in i varann – och gav samtidigt affärerna, caféerna och restaurangerna i centrum en stor tillströmning av kunder.

Förutom evenemangen i centrum ordnades också festivalen Fina spelmän, som dragspelsvirtuosen Maria Kalaniemi kallade en av sina absoluta favoriter, samt picknick-koncerten med Vivaldimusik på Qvidja slott.

Det var lätt att bli på gott humör i Pargas i lördags.

Gänget bakom årets Boundbirs och gängena bakom alla veckoslutets andra evenemang förtjänar ett stort och varmt tack för alla sina insatser.

Utan frivilliga – inga evenemang. Så enkelt är det. Och ändå är det inte alls enkelt att få alla bitar att falla på plats i det enorma pussel som till exempel en boundbirs innebär, det förstår alla.

Men vi uppskattar det, det gör vi verkligen.

För den som kommer som gäst och vimmelbesökare är det lätt att bara tacksamt ta emot allt som erbjuds. Vi som bara flanerar runt och låter oss dras med av stämningen glömmer lätt att det ligger timmar och åter timmar av hårt och obetalt arbete bakom evenemangen.

Eller kanske vore det mer rättvist att skriva att det ligger månader och åter månader av planering, telefonsamtal, bokningar, beställningar och hårt praktiskt arbete bakom för att vi andra ska kunna klia en kalv bakom örat eller titta på Pargas uppifrån från liftkorgen på Birsliften.

Det är varje gång lika fascinerande att det faktiskt är möjligt att förvandla centrum med halm och hö, så att besökarna glömmer bort att de egentligen sitter på den där stora asfalterade parkeringsplatsen mitt i stan och äter lunch serverad på en pärta.

Det är varje gång lika fascinerade att titta på barn som inte är vana vid djur bekanta sig med en livslevande gris eller ett bräkande får.

Det är varje gång lika roligt att se hur glada barn blir över att få göra något så enkelt som att hoppa i hö.

Även om benen knappt räcker till tar de sig upp till toppen av höberget – och kastar sig ner så stickor och strån yr omkring.

Det är roligt att åka traktorkärra och det är roligt att få åka på fyrhjulingsflak – eftersom många av dagens barn aldrig gör det till vardags.

Också traktoråkningen, ursäkta traktorkörningen, är en höjdare både för småförare och deras följeslagare.

Vissa traktorförare är så små att de nästan försvinner på väg upp i hytten på de enorma fordonen, men när de sitter där och kör traktorn med lite hjälp av en mer erfaren förare så går stoltheten och koncentrationen inte att ta miste på.

Det är de som kör traktor och det tänker de fortsätta med.

Visst kan man se Boundbirsen som en enda stor PR-tillställning för landsbygden, men det är en PR-tillställning som går hem.

– No farmer, no food, konstaterar till och med tonåringen efter ett snabbesök på birsen.

Utan bönder, ingen mat. Så enkelt är det, även om det inte alls är enkelt det heller.

Att få uppleva Boundbirsen borde vara obligatoriskt inte bara för Pargasbor och andra åbolänningar, utan för vem som helst.

Det är otroligt att man på riktigt kan flytta in landsbygden till stan, om så bara för en dag. I år ackompanjerat av gammaldags kalkbränning, med eld som har vaktats i flera dygn. Utan frivilliga – ingenting.

He gar nou i Pargas.

Ett exportkoncept till andra orter, rentav?

Genom att använda webbplatsen godkänner du användningen av cookies. Läs mera

En cookie är en liten fil som webbplatser som du besöker skickar till din webbläsare. På så sätt kan webbplatsen komma ihåg information om ditt besök, som vilket språk du vill använda och andra inställningar. Det underlättar vid nästa besök, och webbplatsen blir mer användbar. Cookies spelar en viktig roll. Utan dem skulle du förmodligen bli frustrerad när du använder webben.

Stäng