Diabetes är en ständig följeslagare

Informerar om diabetes. Maria Johansson i hemstaden Pargas.
Informerar om diabetes. Maria Johansson i hemstaden Pargas.

Men du är ju inte fet, händer det att folk säger till Maria Johansson. Nehej, det är hon ju inte.
Fetma eller övervikt är inte en förutsättning för diabetes. Och precis oberoende av vad eller hur lite Maria äter blir hon inte frisk.
Hon har diabetes typ I och har med åren lärt sig att om och om igen berätta vad det är.
När hon var yngre teg hon ofta ihjäl sjukdomen som är hennes ständiga följeslagare. Men från att i tysthet ha lidit över de fördomar som mötte henne har hon ändrat inställning: Fråga istället, uppmuntrar hon folk.

Den här förändrade inställningen är bara en av många stora förändringar Maria Johansson har genomgått. För ett och ett halvt år sedan förändrades hennes liv markant, till det bättre.
– Det var då jag skaffade den här pumpen, säger hon och drar upp skjortan lite så den lilla mojängen hon har i jeansfickan blir synlig.
– Förändringen var så stor att jag inte hade kunnat föreställa mig det. Vilken livskvalité jag har fått!

Med pumpen styr hon sitt insulinintag på ett helt annat sätt än via de dagliga sprutorna som i många år var ett livsvillkor.
”Många år” säger vi andra, men Maria Johansson vet exakt vilken dag hon fick diagnosen, det var 28 oktober 1992. För 23 år sen.
Hon hade just fyllt nio år då hennes kropp reagerade: Hon var ofta jättetörstig, hon som älskade att läsa såg plötsligt inte att läsa utan belysning, och så började hon väta ner sängen nattetid. Det sista var droppen som fick varningsklockorna att ringa hos föräldrarna; nu är flickan inte frisk. Det var hon inte heller – hon blev intagen på Åbolands sjukhus med alldeles för högt blodsockervärde.
– Det kan ju faktiskt vara livshotande, men alla tog det genast på allvar. Kanske eftersom vårt lands befolkning har den högsta diabetes 1-procenten i världen är sjukdomen så bekant för vårdpersonalen.

Men bland den stora allmänheten är det diabetes av typ 2 som är den välkända. Den som kosten och vikten kan påverka – vilket inte är fallet med diabetes typ 1.
– Min bukspottskörtel har helt och hållet slutat producera insulin. Det hjälper inte att äta rätt eller motionera, jag blir inte frisk. Jag måste sköta mig, hålla koll på vad jag äter och när jag äter, jag måste ta sjukdomen i beaktande, men jag lever med den.
– Mitt liv är inte sämre än andras, säger Maria, men diabetes 1 är inget jag skulle önska åt någon annan.

Insulinpumpen är numera hennes vän dygnet runt. I kombination med sensorn som hon har på armen ger pumpen henne realtidsinformation om vad hennes  blodsockernivå är, och ännu bättre, i vilken riktning den utvecklas.
– Tidigare tog jag ett prov och såg ett värde, men visste inte om det var på väg upp eller ner. Bland annat därför är pumpen så fantastisk. Jag har den på mig alltid, den är som en svans jag sover med. Utan pumpen klarar jag mig max en timme, sen måste min kropp få insulin.
Dels ger pumpen en basdos insulin kontinuerligt, dels kan Maria själv styra mängden då det behövs.

Det första hon gör när hon vaknar på morgonen är att kolla blodsockervärdet. Det sista hon gör på kvällen: kollar blodsockervärdet.
Ska hon sitta stilla i kontoret hela dagen kräver det planering, ska hon motionera på kvällen, eller gå på bio, allt kräver planering: När ska måltiden innan ansträngningen intas, vad ska maten innehålla, när blir följande näringsintag.
– Jag är jättenoggrann och har lyckats hålla långtidssockervärdet på en bra nivå. Med åldern har jag väl blivit räddare för de följdsjukdomar man kan få. Dessvärre är de inte följder som uppkommer enbart om man missköter sig, de kan komma ändå.
För 20–30 år sedan var det ännu vanligt att diabetes 1-patienter med åren blev blinda. Med tanke på det är inte insulinpumpen den enda medicintekniska förändring Johansson applåderar.
– Två gånger i året går jag på ögonbottenskanning, där upptäcker man ögonbottenförändringar som är väldigt vanliga hos diabetiker.

Alltid har inte läkarna heller svar att ge – som när Maria ville börja med löpning. Hon har alltid varit aktiv, men samtidigt försiktig på grund av sin sjukdom.
– Men jag ville gärna börja springa och läste bland annat bloggar på nätet där andra med diabetes 1 beskrev hur de tränar. Min läkare sa att hon helt enkelt inte kan ge mig råd, hon vet inte hur kroppen reagerar. Sen hittade jag information om ett träningsläger i Sverige för diabetiker.
I fjol höst åkte Maria – i samförstånd med sin läkare –på lägret där bland annat en i Sverige känd diabetesläkare föreläste. I lugn takt har hon trappat upp på löpningen och den har blivit en kär hobby.
– Löpningen blev möjlig i kombination med insulinpumpen. För mig fungerar den utmärkt, någon annan kan föredra sprutor, det varierar.

En milstolpe avverkades för några veckor sedan i S:t Karins. Maria Johansson deltog i Kaarinan syysmaraton på distansen 21,1 kilometer.
Hon sprang alltså halvmaraton.
– Jag visste inte att man kan må så här bra.  Jag måste kalibrera sensorn med blodtest tre gånger i dygnet, och ampullen med insulin i pumpen ska bytas var tredje dag samtidigt som jag skjuter in en ny nål under huden, men jämfört med sju sprutor om dagen är det här något helt annat. Jag har ny energi.
Om hon trots allt någon gång skulle tuppa av har hon skaffat sig en liten livförsäkring i handleden. Ordet ”diabetes” är tatuerat där.
– Sen hoppas jag folk fattar att det är socker jag behöver om jag tuppar av, inte insulin!
Världsdiabetesdagen firas 14 november.

Maria Johansson

Bor: På Lenholmen i Pargas med hunden Ebba och katten Nisse, och särbon Patric.
Ålder: 32, insjuknade i diabetes 1 som nioåring.
Jobbar med: Utbildningsplanerare vid ÅA:s CLL, Centret för livslångt lärande, är fil.mag.
Läser: Mycket. Väldigt blandat, skönlitteratur, deckare, faktalitteratur, senast en bok skriven av en mamma till en flicka med diabetes 1.
Springer: Helst långt och långsamt och i alla väder. Sprang en halvmaraton i S:t Karins tidigare i höst.
Är styrelsemedlem i diabetesföreningen i Åboland, men uttalar sig i intervjun som privatperson, uteslutande om sin egen diabetes.

Genom att använda webbplatsen godkänner du användningen av cookies. Läs mera

En cookie är en liten fil som webbplatser som du besöker skickar till din webbläsare. På så sätt kan webbplatsen komma ihåg information om ditt besök, som vilket språk du vill använda och andra inställningar. Det underlättar vid nästa besök, och webbplatsen blir mer användbar. Cookies spelar en viktig roll. Utan dem skulle du förmodligen bli frustrerad när du använder webben.

Stäng