Soldat och präst i krigen

Skarp nittiosjuåring. Bror Borgar följer med den politiska försvarsdebatten. Finlands geografiska läge är farligt, säger han. ”Vi kan aldrig vara säkra.” Foto: Dan Lolax
Skarp nittiosjuåring. Bror Borgar följer med den politiska försvarsdebatten. Finlands geografiska läge är farligt, säger han. ”Vi kan aldrig vara säkra.” Foto: Dan Lolax

Bror Borgar, 97, föddes då inbördeskriget rasade. Han deltog själv i två krig och har efter pensioneringen vigt sin tid åt övriga krigsveteraner – levande och döda.
Bror tar emot i lägenheten i servicehuset Hemmet i Åbo. Handslaget är fast, blicken skarp och tanken likaså.
– Jag har bra gener. Min bror fyller 100 på självständighetsdagen!

Bror, som leder Åbo svenska veteranklubb, gjorde sin värnplikt 1939 i Smedsby i Vasa. Redan före det hade han i egenskap av scoutledare hjälpt till efter ryska bombanfall.
Då det ”brakade till på Karelska näset”, som Bror beskriver det, placerades han i infanteriregementet IR 13.
Färden från Vasa ut till fronten gick med tåg och var riskfylld.

I Simola i Villmanstrand var det ryska bombardemanget mot tåget som värst.
Jag frågar Bror hur han kände sig då och svaret kommer blixtsnabbt.
– Nog skakade man till i byxorna. Var och en försökte rädda sitt eget liv. Det värsta var att någon tog min ryggsäck. Där fanns kläder som min mamma gett mig, och böcker.
Vi ska återkomma till ryggsäcken senare.

Väl framme vid fronten deltog Bror i återtagandet av ön Lasisaari i den Viborgska viken.
Därifrån flyttades regementet till byn Vilaniemi.
Krigsveteranen vittnar om hårda strider. Ryssarna kom över den frusna viken med pansarvagnar.
– Men vi lyckades hålla ställningarna uppe på en ås.

Krigslutet den 13 mars 1940 betydde inte slutet på Bror Borgars militära bana.
Via officersskolan i Niinisalo i Kankaanpää kom han som fänrik till ett vaktförband i Rovaniemi. Först i maj följande år hemförlovades han.
Hade han inte hemförlovats kunde Brors öde ha sett annorlunda ut. Efter bara någon vecka som civil fick han höra att alla hemförlovningar avbrutits.
– Många av de officersvänner jag hade i Rovaniemi kom aldrig hem. De stupade i Lappland, konstaterar han.

Årsstaven. Bror Borgar har sparat fickkalendrarna från krigsåren. En av dem var försvunnen i fem år. Foto: Dan Lolax
Årsstaven. Bror Borgar har sparat fickkalendrarna från krigsåren. En av dem var försvunnen i fem år. Foto: Dan Lolax

Det faktum att Bror Borgar sitter i en trevlig lägenhet i Åbo och återger händelser från Finlands mest våldsamma historia som om de inträffat i går säger något om den tur han haft.
Själv kallar han det för en skyddande hand.
– Det har varit nära ögat några gånger. En gång skar en granatskärva bort sulan från min sko. Då var det riktigt nära.

Fortsättningskriget bröt ut den 25 juni 1941. Bror Borgar såg själv till att han blev inkallad.
– Alla andra fick sin order men inte jag. Så jag gick till staben och redde ut det hela.
Den här gången blev han stationerad i Pitkäranta i Karelen. Uppgiften var att se till att återvändande soldater hamnade i rätt förband.
Samtidigt inledde Bror en annan karriär som skulle fortsätta efter krigsslutet.

Medan kriget rasade studerade han teologi, vilket så småningom ledde till att han blev fältprost i Syväri i Karelen där artilleribataljonen Tunga tvåan huserade.
– Jag kommer ihåg hur man fick hålla huvudet nere på grund av ryska krypskyttar då man tog sig ut till eldledningen.
Som fältprost bistod Bror också läkarna ute på fältet. Jag konstaterar att han måste ha sett vilka psykiska och fysiska spår som kriget satte i soldaterna.
– Vi försökte hålla trupperna vid gott humör. Vi höll andliga möten, om det var möjligt pågick de i flera dagar. En gång hade vi Frank Mangs på besök. Många soldater kom från svenska Österbotten och var kristna.

Nyheten om att Fortsättningskriget skulle få ett slut tog han emot i Säkkijärviområdet.
Bror Borgar minns:
– Vi fick höra klockan åtta på morgonen att eldupphör gällde från klockan elva. Det var en strålande dag. Klockan elva gick jag och några andra ut på en promenad. Vi sjöng av glädje.

Ryggsäcken då? Den som försvann på tåget på väg mot Karelen.
Efter Fortsättningskriget slut tog en vakt på fånglägret i Villmanstrand kontakt. Han hade hittat Bror Borgars Årsstaven-fickkalendrar och sänt dem till honom.

Krigsveteranerna i Finland fick vänta ett tag innan de kunde organisera sig. Landets förhållande med Sovjet måste normaliseras först.
Överlag tycker Bror Borgar att veteranerna möts med respekt. Men de blir färre hela tiden och därför är det viktigt att föreningarna får stödmedlemmar.
– I det södra distriktet, dit vår förening hör, finns drygt 3 800 medlemmar. Av dem är 900 krigsveteraner.

Veterandagen på måndag är ett försök att fånga upp veteranernas insatser för Finland.
– Jag hoppas att insatserna ses som så värdefulla att den yngre generationen tar hand om och vårdar vår frihet och självständighet.

PROFILEN: Bror Borgar
Född: På Brändö i Vasa 3.3.1918.
Bor: På Hemmet i Åbo.
Familj: Änkling sedan augusti 2013. Tre barn – Carita, Leif och Ann.
Jobb efter kriget: Prästvigdes 1949, jobbade som skolungdomspräst i Borgå Stift. Rektor i Houtskär 1959-1966. Direktor för Församlingsförbundet fram till 1981. Har också suttit i Stiftelserådet. Var med och grundade Åbo svenska veteranklubb i augusti 1997. Har lett klubben sedan 2009.

Genom att använda webbplatsen godkänner du användningen av cookies. Läs mera

En cookie är en liten fil som webbplatser som du besöker skickar till din webbläsare. På så sätt kan webbplatsen komma ihåg information om ditt besök, som vilket språk du vill använda och andra inställningar. Det underlättar vid nästa besök, och webbplatsen blir mer användbar. Cookies spelar en viktig roll. Utan dem skulle du förmodligen bli frustrerad när du använder webben.

Stäng