Hälsningar till Atlantis

Atlantis 2014. Foto: Johan Backas
Atlantis 2014. Foto: Johan Backas

Det första som slår en tillfällig besökare på väg till Finlands svenska scouters förbundsläger Atlantis 2014 i Syndalen i Hangö är tystnaden.
I skogen står tält bredvid tält, små och granna, stora och gröna. Här finns fina lägerportar och andra dekorationer, här finns praktiska gropar för tandborstning och annat som hör till ett scoutläger.
Här bor omkring 200 åboländska scouter den här veckan tillsammans med nästan 1 800 andra scoutbarn och -ungdomar, men stillheten är slående.

Sedan kommer de myllrande från sina programdalar.
Någon har gjort sushi, någon har tovat jättefina figurer eller gjort gipsmasker, någon har skjutit med pilbåge för första gången, någon har paddlat kanot, klättrat på klättervägg eller kokat nudlar på spritkök.
De är varma och smutsiga, men ser glada ut.
Och jo, de har druckit vatten.

Det andra som slår en tillfällig besökare är ordningen och redan. Det kanske inte gäller alla enskilda tält, där borttappade strumpor kan ha hamnat i grannens ryggsäck, men lägret som sådant.
I matsalen finns skyltar för var man spritar händerna före maten, det finns skyltar för var matköerna börjar. Ledarna har tydliga namnkort i plast. Olika färger visar till vilket underläger scouterna hör och till vilken åldersgrupp.

Ett storläger ställer sina krav på infrastrukturen med till exempel sjukvårdspersonal. En förälder några timmars bilresa bort blir lugn och fin när sjukvårsdsteamet tar kontakt på förhand och kollar scoutens eventuella medicinering.
Det är det tredje som slår en: tacksamheten.

Tacksamheten över att det finns över 200 scoutledare runt om i Åboland och i övriga Svenskfinland som har planerat lägret i detalj långt innan den första scouten med en svettig suck lade ner sin ryggsäck i Syndalens sand för att börja resa patrullens tält.
Tacksamheten över att det finns 600 scoutledare på lägret – människor som använder en vecka av sin semester eller av dyrbar sommarjobbstid till att vara scouter dygnet runt. Alltid redo – bokstavligen.

För både mindre och större scouter får fästingar, skoskav och hemlängtan. Någon har tappat bort sin ficklampa, någon hittar inte sin mugg och någon kan inte sova. Då behövs scoutledaren – eller en frivillig förälder – som bor i tältet bredvid, som påminner om vattenflaska och sittunderlag och som kan torka tårar om det behövs. Gång på gång.
Utan alla de här frivilliga scoutledarna skulle det inte bli något storläger, som ger yngre scouter och andra upplevelser och nya kunskaper för en betydligt längre tid än bara själva lägertiden.

Utan alla de här frivilliga skulle det inte heller ha byggts upp ett jätteläger på bara några dagar med duschar, matsal, bryggor och diskhoar. Med mera, med mera, som behövs, finns och fungerar då 2 000 personer ska bo en vecka i tält och då man under en enda kväll ska klara av ytterligare 1 330 besökare i 600 bilar.
Utan alla de här frivilliga tonåringarna, unga vuxna och lite äldre vuxna, skulle inte lägret nedmonteras snyggt och prydligt på kort tid efteråt.

Storlägret Atlantis 2014 är ett fantastiskt exempel på frivilligarbete när det är som bäst.
Så mycket jobb som så många människor har lagt ner sin tid och sina krafter på för så många andra människors bästa.
Det samma gäller det jobb som alla andra frivilliga som till exempel brandkårister och 4 H:are har lagt ner den här sommaren på olika evenemang.
Nyckelordet är frivillighet – av sin egen dyrbara tid, av sin egen ork, av sin egen fria vilja.
Vi andra får bara säga tack.

Genom att använda webbplatsen godkänner du användningen av cookies. Läs mera

En cookie är en liten fil som webbplatser som du besöker skickar till din webbläsare. På så sätt kan webbplatsen komma ihåg information om ditt besök, som vilket språk du vill använda och andra inställningar. Det underlättar vid nästa besök, och webbplatsen blir mer användbar. Cookies spelar en viktig roll. Utan dem skulle du förmodligen bli frustrerad när du använder webben.

Stäng