Avskyvärd är fascinerande

Författare. Violette Leduc blir läxad av själva Simone de Beauvoir.
Författare. Violette Leduc blir läxad av själva Simone de Beauvoir.

FILMEN
VIOLETTE
Frankrike 2013
Fyra stjärnor

Regi: Martin Provost
Manus: Martin Provost, Marc Abdelnour, René de Ceccatty
I rollerna: Emmanuelle Devos, Sandrine Kiberlain, Olivier Gourmet
2:19

Den franska filmen ”Violette” berättar den sanna historien om författaren Violette Leduc (1907–1972). Regissören och manusförfattaren Martin Provost kreerade för några år sedan den underbara ”Séraphine” som utspelades under första världskriget och berättade om en amatörkonstnär som med envishet och med hjälp av konstkritikern Vilhelm Uhde blev världsberömd, hade nerver som krånglar, kom från arbetarklass, visualiserade en skaparprocess.
Mycket gemensamt med aktuella ”Violette”, som är fascinerande.

Violette Leduc gjorde svartabörsaffärer under andra världskriget och kom i kontakt med författare. Blev författare, skrev den självbiografiska ”Oäktingen” 1964, som blev censurerad å det värsta emedan hon skrev om lesbisk kärlek och abort.
Hon blev skriftställare tack vare Simone de Beauvoir (Sandrine Kiberlain), feministen, filosofen och författaren, Jean Paul Sartres vän.

Dramaturgin är svår att upptäcka, men den fungerar. Filmen framskrider som en roman, i numrerade och rubricerade kapitel. Berättandet är ojämnt, filmen är impressionistisk. Att filma skrivarprocessen, författandet, skapandet har alltid varit svårt. Martin Provost gör det på något sätt intressant.
Vi ser pennan fara över pappret, vi hör brottstycken av texterna. Tillräckligt. Provost behärskar bildberättandet och han kan visualisera kreativiteten.

Simone de Beauvoir visste att det kan bli något av denna skrivande nervösa dam. Känslomässigt kunde hon hålla distans till den kärlekskranka, men konstnärligt stod hon i lågor. Hon stödde, också ekonomiskt, författaren in spe.
Sluta tycka synd om dig själv, skriv! Att skapa är att överleva.

Violette är otrevlig, hon ljuger, super, förföljer. Hon klänger sig på folk, man som kvinna. Du kan inte älska mig för jag är ful. Ingen kan älska någon som är så ful som jag. Självömkan till överflöd.
Men regissören och manusförfattaren får skådespelaren Emmanuelle Devos att göra ett konststycke, ett underverk. Violette blir fascinerande.

Det mesta utspelas nattetid i ett folktomt Paris. På landsbygden skiner solen en minut tills det börjar regna. Dystert? Konstigt nog, inte. Många av tidens franska kulturstorheter dyker upp, eller omtalas. Camus, Sartre, Genet, och mången fler.

Violette söker kärleken, finner den aldrig. Jo, läsarna älskar henne. Violette Leduc förför sin publik, Martin Provost sin.

Genom att använda webbplatsen godkänner du användningen av cookies. Läs mera

En cookie är en liten fil som webbplatser som du besöker skickar till din webbläsare. På så sätt kan webbplatsen komma ihåg information om ditt besök, som vilket språk du vill använda och andra inställningar. Det underlättar vid nästa besök, och webbplatsen blir mer användbar. Cookies spelar en viktig roll. Utan dem skulle du förmodligen bli frustrerad när du använder webben.

Stäng