Ska barnen sitta mera eller mindre framför skärmar?

Reijo Kupiainen.
Reijo Kupiainen.

Forskare Reijo Kupiainen: Läroboken är ensidig. Men pekplattor i undervisningen kräver helt ny slags didaktik.

Utgångsläget: Många är oroliga för försämrat intresse för läsning av böcker och långa texter.I diskussionerna finns ofta en moraliserande ton, man anklagar barn och unga – och studenter, unga vuxna – för att de inte förstår sitt eget bästa då skärmar upptar mer tid än böcker och traditionella dagstidningar.

Reijo Kupiainen är filosof och pedagog och har undersökt medieanvändningen bland barn och unga.

Ser du ett problem här?
– Ur ett forskarperspektiv talar vi om läskunnigheter, i pluralis alltså. Man kan vara läskunnig på många olika sätt. Man läser en bok på ett annat sätt än man läser en statusuppdatering på Facebook. De kräver olika former av läskunnighet.
I nästa nationella läroplan satsar man allt mera på att lära ut olika former av läskunnighet, också den visuella, att kunna läsa, tolka och förstå – och kritisera – bilder, videoklipp.

Är den traditionella formen av läskunnighet – böcker, tidningar – då på väg att försvinna? Läser vi i framtiden enbart statusar, 140-ordstweetar, bilder, videon?
– Den försvinner nog inte. Men vi splittras, en del av oss koncentrerar sig på en form, andra på en annan, en del kombinerar allt. Akademiska studier kommer att kräva en viss form av traditionell läskunnighet. Men alla kommer inte att ha samma förmåga.
Kupiainen påpekar att det aldrig getts ut så mycket böcker som nu, intresset för skönlitteratur är stort även om det kanske marknadsmässigt inte alltid är så lönsamt.

Många barn lär sig använda pekplatta och smarttelefon innan de lär sig läsa. Borde det här synas i skolorna? Pekplattorna kommer ju stort inom undervisningen, men har den traditionella läroboken helt spelat ut sin roll?
– Läroboken är rätt endimensionell då man jämför den med andra medier. Om man vill ta tillvara och beakta elevernas olika förutsättningar att lära sig och en ny syn på inlärning är det bra att utnyttja andra kommunikationsmedel än läroboken. Den kan inte längre ses som den enda och rätta.

Kupianen framhåller att han egentligen inte förespråkar någon form av ytterligheter. En gyllene medelväg där traditionella böcker samsas med nymedia är sannolikt den mest lyckade.
Han talar om en tankelek som lanserats av forskaren Steven Johnson: Om boken uppfanns nu, efter att vi redan vant oss vid information i olika kanaler samtidigt, vid snabba stimuli, vid att jobba parallellt med många fönster öppna samtidigt – då skulle vi antagligen förfasa oss över bokens ensidighet. Kanske med samma emfas som många vuxna fördömer barnens datorspel eller mobilberoende.
– Bilden av en person som sitter ensam i lampans sken med en bok – kan den inte till och med ses som skrämmande? Man kunde tänkas fördöma bokläsande som ett mycket ensidigt och monotont sätt att ta till sig kunskap.

Å andra sidan påpekar Kupiainen att den skrivna texten har en lång historisk räckvidd och att skriven text är grunden för det mesta av vår förståelse av information. Vi behöver nödvändigt lära oss läsa traditionellt, för att kunna hantera och behandla informationen i de nya medierna.
Borde då skolan i stället satsa mera på traditionella läromedel och inte alls på pekplattorna? Många föräldrar är bekymrade över att barnen också i skolan ska sitta vid en skärm, eftersom stora delar av fritiden tillbringas framför en skärm.
– Framför allt borde man lära ut kritiskt tänkande, källkritik, lära ut att det finns retorik och retoriska påståenden, träna eleverna i att se att påståenden och fakta alltid har en bakgrund, att den alltid framförs ur någon synvinkel som inte behöver vara den enda.

Att desperat hålla fast vid att studenter ska ta fram fakta via traditionella läroböcker känns förlegat enligt Kupiainen, faktaflödet på nätet är enormt men kräver just den nya formen av läskunnighet.
Och fastän användningen av ny teknologi i skolan får en del uppmärksamhet menar Kupiainen att synen på inlärning egentligen förändrats mycket lite i skolan under de senaste decennierna, rentav det senaste århundradet.
– Många hävdar att utvecklingen i skolan sker mycket långsamt. Trots att vi tar in nya kommunikationsmedel utnyttjas de inte till fullo. I stället utgår man från det traditionella mönstret: kunskapen finns hos en källa och ska förmedlas till många. Den nya sociala teknologin uppmuntrar istället till crowd sourcing, att man delar information, ger snabb respons, ändrar sig. Om man på riktigt ska utnyttja det nya måste man bort från tankemallen där en auktoritet sitter på kunskapen som övriga matas med. Vi måste släppa tanken om till exempel en akademisk auktoritet, kunskapen kan vara spridd hos många olika källor och utmaningen är att samla den och jämföra.

Är vi på väg tillbaka till en tid där kommunikationen sker mera direkt, muntligt och visuellt – som i sagornas och lägereldarnas tid? Sagorna finns på Facebook och lägerelden där vi samlas är Youtube?
– Den äldsta formen av multimedia är väl egentligen den katolska kyrkan, på den tiden när läskunnigheten inte var så utbredd. Folket samlades i kyrkan, och tänk vilka budskap som målningar, arkitektur, musik förmedlade – det handlade inte bara om att ta till sig det sagda, ordet. Man läste in mera än så. Det var en form av kommunikation som vädjade till känslorna.
Det är därmed ingenting nytt under solen då vi talar om nya former av kommunikation, kunnigheten i att uppfatta visuella budskap.

Kommer då den uppväxande generationen, fastklistrad vid skärmar som den är, att klara sig i vuxenlivet? Kunna fylla i en blankett från FPA, förstå vad som står i breven från husbolaget?
– Förstår vi i dag vad FPA skriver i sina brev? Men antagligen är det så att också arbetslivet fragmenteras, det skapas allt fler arbetsplatser där man inte behöver en traditionell läskunnighet utan i stället en stark och bra nätläskunnighet.

Men, påminner Kupiainen igen: Vi måste fortsättningsvis lära ut traditionell läsning och skrivning, den konsten är så grundläggande för all förståelse av information och kommunikation.
– På universitetet till exempel tror jag att man i dag skriver mer än någonsin förr: kursdagböcker, essäer, kommentarer. Intresset för att läsa en tjock bok och skriva en tent utgående från det svalnar. Man skriver mera konstant.

Vad blir då nästa steg i utvecklingen? Den digitala och tekniska utvecklingen har varit snabbare än man någonsin trott. Hur snabbt är vi framme på ”next level”?
– Den tekniska utvecklingen kräver en viss ekonomisk utveckling, en tillväxt där ”alla” fortsättningsvis har råd att köpa de nya informationsprylarna. Samtidigt blir vi mera varse om sådant som spionage på nätet och om andra fällor. Förändringar i livsmiljön, till exempel klimatförändringen, kan inverka på vårt sätt att konsumera teknologi. Våra grundbehov försvinner inte fastän vi får smarta kläder eller google-glasögon. Det måste man komma ihåg.

Hur stor är risken för fragmentering i samhället – och demokratiproblem? Att det, ännu tydligare än i dag, utkristalliseras en elit som är överlägsen i form av kapacitet till och intresse för att läsa böcker, dagstidningar och därmed skapa sig en helhetsbild av samhället?
– Man kan också tänka att den nya, socialt inriktade teknologin, är ett medel för förbättrad demokrati. Fler får sina röster hörda, formulerar skriven text och åsikter. Det finns inte bara en enda källa för information.
Här kan man jämföra med det som sker inom många mediebolag: en centralisering där de många små tidningarna, tv- och radiokanalerna läggs ner, bolagen koncentrerar sin röst. Skräckexemplet är Berlusconis Italien.
– I det här ljuset innebär nätet inget hot mot demokratin utan snarare tvärtom.

1 kommentar till Ska barnen sitta mera eller mindre framför skärmar?

  1. Ojsan, vilka ”färgade” frågor. Ändå lyckas Kupiainen exemplariskt hålla sig neutral i sina svar.

    Hur kan man fråga: ”…fastklistrad vid skärmar som den är, att klara sig i vuxenlivet? Kunna fylla i en blankett från FPA, förstå vad som står i breven från husbolaget?”
    Vad är det för skillnad om våra ungdomar är fasklistrade vid pappersböcker eller elektroniska böcker? Måtta i bägge fallen är att rekommendera.
    Om några år kan man inte längre fylla i skattemyndigheternas och FPA:s blanketter på papper –> man är lika förbryllad av blanketternas frågor nu som i framtiden. Enda skillnaden att man inte behöver köa på FPA efter alla pappersblanketter.

    Nästa steg blir varken papper eller någon form av ”plattor”. Redan nu finns första versionerna av glasögon med trådlös nätkontakt. Sannolikt är att de snart visar bild i 3D och integreras med smart-telefoner. Teknik finns också redan för glasögonen att kommunicera sinsemellan så att dagens datakanoner kommer att försvinna som onödiga, eftersom alla mötesdeltagare ser samma ”powerpoint” i sina glasögon. Samma öde har TV-skärmar framför sig…och pappersböcker/tidningar. De som absolut vill prassla med papper till morgonkaffet kan ju alltid koppla sina glasögon trådlöst till husets 3D-printer och printa själv sin tidning i önskat format (tabloid, veckotidning eller gammaldags lakanstorlek).

    Den stora frågan för mig är ändå alltid varför man måste ställa dessa läsmedia-alternativ mot varandra. Oberoende hur djup litteratur man läser, så är det irrelevant på vilket medium texten presenteras. Jag ser ingen skillnad i att en ungdom har näsan fast i en pappersbok eller en läsplatta. Överdriven användning av bägge är exakt lika illa. Vilkendera media för text man personligen föredrar är en känslo/smaksak och kan ifrågasättas om det alls är befogat att diskuteras i pressen.

    Enda klara fördelen med en platta är dess mångsidighet, dvs. att man kan göra annat med den också – t.ex vara social och kommunicera med andra mänskor. Det klarar ingen pappersbok av. I det avseendet är pappersböcker mer isolerande och avskärmande för en enskild individ än läsplattor.

Kommentarerna är stängda.

Genom att använda webbplatsen godkänner du användningen av cookies. Läs mera

En cookie är en liten fil som webbplatser som du besöker skickar till din webbläsare. På så sätt kan webbplatsen komma ihåg information om ditt besök, som vilket språk du vill använda och andra inställningar. Det underlättar vid nästa besök, och webbplatsen blir mer användbar. Cookies spelar en viktig roll. Utan dem skulle du förmodligen bli frustrerad när du använder webben.

Stäng