Från vsb till sms

Tål Rysslandsdebatten ett skämt? När finansminister Jyrki Katainen hävdar att Ryssland anser sin ekonomi vara bättre än den är – vad ska vi då säga om finansministerns syn på vår ekonomi?
Samlingspartiets opinionsbildande tätduo Jyrki Katainen och Alexander Stubb tänkte i veckan högt om Ryssland. Det råder oklarhet om sammanhanget; besvarade man en fråga av en journalist? Valde man att aktivt aktualisera ett budskap?

Effekten vet vi. Ordföranden för ryska dumans utrikesutskott Konstantin Kosatjev ser fram emot en förklaring när Katainen i slutet av månaden besöker Ryssland.
Katainen kvitterade Kosatjevs replik med att de är gamla kompisar. De har redan växlat sms och är enligt Katainen överens om att frågan har fått för stora proportioner.
Den stora bågen i finländsk Rysslandspolitik: från vsb till sms.

Vad väntade sig herrar Katainen och Stubb? Efterkrigstiden är förbi, kalla krigets vokabulär en del av den utrikespolitiska folkloren och Finland och Ryssland har utbytt skarpa repliker kring barnarov, mormorsutvisningar och virkestullar.
Vi diskuterar som två normaliserade grannländer som minsann drivs av varierande och ibland motsatta nationella intressen.

Men Ryssland är trots det Ryssland. Svårt att gestalta och förstå – försiktigt sagt omöjligt att förutspå. Vårt omvittnade Rysslandskunnande har drabbats av att Ryssland är ett rörligt mål.
Den med våra demokratiska mått granskat egenartade duon Putin & Medvedev idkar en synlig politik som inte kan underordnas analyser framsprungna ur decennier av demokratisk ordning.

Vår relation till grannlandet Ryssland är en annan än till grannen i väst. Hundra år i tsarens imperium ger oss i dag ingen känsla av igenkännande.
Tillspetsat: När det gäller Rysslandsanalysen fumlar vi lika mycket som Ryssland på sin väg mot en stabiliserad tillvaro. Det senare ger det tidigare.
Ändå säger vi att vår relation är normal – att det inte råder ett speciellt förhållande mellan Finland och Ryssland.

Frånsett det semantiska: Förhållandet är och kommer alltid att vara speciellt – givet Rysslands storlek i militära och ekonomiska termer. Och givet den ryska nationalmentalitet som är överkänslig när det gäller omvärldens syn på och definitioner av Ryssland.
Att i detta till synes eviga ryska tillstånd tro att ledande finländska politiker kan yttra sig generellt kritiskt till Ryssland utan att det väcker reaktioner är inte trovärdigt.
Katainen kan inte ha blivit – som han säger –förvånad. Med det urskuldandet underkänner han sin politiska näsa.

Ilkka Kanerva, ex-utrikesminister som lärde sig den Kekkonenska Rysslandspolitiken när Katainen och Stubb gick i småskolan, säger i Iltalehti att Katainen har tolkats fel, att han enbart ville ha sagt att Rysslands ekonomiska tyngd i dag inte motsvarar landets potential.
Kan så vara. Katainen  själv har inte fört in den nyanseringen – trots chansen i direktsända MTV3-nyheter häromkvällen.

Kvar står frågan vad Katainen och Stubb egentligen ville ha sagt (jmfr 70-talets ”Mitä Lenin todella sanoi”-böcker).
Som ingrediens för finländsk grannpolitik är en slängigt nedvärderande syn på Ryssland värdelös.

Som en prognos över Rysslands möjligheter att en dag kunna agera oxe för finländsk ekonomi kunde Katainens kalibrering av dagens ryska ekonomi ha en betydelse.
Men det sammanhanget presenterades inte under dag ett – och inte heller senare i den smått prilliga debatt som har följt.

Finland har under presidentens och statsministerns ledning noterat att Finland i enskilda sakfrågor som tangerar ryssar eller Ryssland agerar utifrån finländsk tradition, regelverk och internationella fördrag.
Signalen är att relationen på detaljnivå inte är speciell. Stormakt eller inte som samtalspartner– vi stöder oss på lag, ordning och internationella förpliktelser.
Vårt agerande är lätt att förutse. Vi är en idealisk granne.

Problemet med Katainens och Stubbs verbala men trots det luddiga budskap är att det är svårt att få syn på budskapet.
Svårare än är att se i vilken diskussion det sagda är till något nytta.
Man kan sänka ribban och se inläggen som produkter av en avslappnad stämning på partiets sommardagar.
Det manar oss att snabbt glömma vad som sagts.

I brist på logiska förklaringar till det samlingspartistiska filosoferandet infinner sig sms:andet som politisk metod. Katainen har skapat ett läge som tryggar rubriker när han i slutet av månaden möter sin gamle kompis Kosatjev.
Och egentligen: Är inte det helt normalt, säg?

Genom att använda webbplatsen godkänner du användningen av cookies. Läs mera

En cookie är en liten fil som webbplatser som du besöker skickar till din webbläsare. På så sätt kan webbplatsen komma ihåg information om ditt besök, som vilket språk du vill använda och andra inställningar. Det underlättar vid nästa besök, och webbplatsen blir mer användbar. Cookies spelar en viktig roll. Utan dem skulle du förmodligen bli frustrerad när du använder webben.

Stäng