Fosforfångst

Alla kan bidra med något, också de som mest ses som ett jätteproblem av de flesta andra.
Det gäller också duon mörten och skarven som ingendera står speciellt högt på listan över uppskattade djurarter i Skärgårdshavet. Tvärtom, de befinner sig ganska långt ner på denna lista, om de överhuvudtaget ens har fått komma med på en sådan.
Bägge tar stor plats och tränger undan andra, mer uppskattade arter och minskar livsutrymmet för dem.

Men nu ska dessa marodörer få en chans att göra lite nytta, eftersom de nu en gång finns plats i Skärgårdshavet. I deras fall blir bidraget – och uppdraget – att äta och … ja, ni vet.
Bägge två kan nämligen bidra till att minska övergödningen av havet.

I början
av sommaren har två olika pilotprojekt inletts för att dra nytta av såväl mörtfisk som skarv.
Det ena leds av Vilt- och fiskeriforskningen på uppdrag av jord- och skogsbruksministeriet, det andra är ett samarbete mellan Åbo stads miljöväsen och Åbo yrkeshögskola.

Mörtfiskeprojektet har som syfte att fånga 275 ton mörtfisk i Skärgårdshavet plus 100 ton i Finska viken som ska användas som råvara för produktion av bioenergi.
Dels ska det som i dag betraktas som skräpfisk få en högre status. Ett företag i Nådendal ska laga biffar av mörtfisken.
Dels ska mörten och dess släktingar efter en tid i myrsyra omvandlas till biodiesel i Nystad och biogas i Vemo eller Vehmaa som orten heter på finska.

Samtidigt
räknar man med att de bortfiskade mängderna mört ska minska fosforhalten i Skärgårdshavet.
– Ur 275 ton mörtfick kan man återvinna 5,6 ton fosfor, skriver ÅU i början av juni.
Förväntningarna är att det ska visa sig vara en både lönsam och effektiv miljöåtgärd att återvinna fosfor ur uppfiskad mört, för att komplettera åtgärderna för att minska jordbrukets fosforanvändning.
Allt i syfte att minska övergödningen av havsvattnet, som i sin tur leder till ökad algblomning och annat elände.

Och skarvarna då?
Ja, inom ramen för pilotprojektet ska man ta tillvara skarvarnas avföring och förhindra att den rinner tillbaka ner i havsvattnet eller tas upp av marken.
Den som har livlig fantasi ser genast framför sig ett gäng skarvar försedda med blöjor.
Och det i sin tur föranleder följdfrågor:
– Hur ska det gå till i praktiken? Vem ska byta dem?

Och den som
har försökt byta blöja på en allt annat än samarbetsvillig unge, hal som en ål, och med sprattlande armar och ben överallt undrar också hur det är tänkt att skarven ska gå med på ett dylikt experiment.
Men riktigt så rolig är verkligheten inte, inte ens i försöksprojekt. Skarvarna får nöja sig med torrdass.

I praktiken
har man lagt ut duk av ett slags väv på några tiotals kvadratmeter under några boträd där flera skarvar i en koloni har sina bon.
På duken har man strött fem centimeter torv. På så sätt vill man förhindra den fosforrika avföringen från att sugas in i marken.
Duken tas bort efter häckningen i slutet av juli. Sedan är det dags för analys.

Det sägs att en vuxen skarv äter femton kilogram fisk i månaden.
De skarvar som höll till på Skärgårdshavets kobbar och skär i fjol fick i sig omkring tio ton fosfor i och med de stora fiskmängderna som de slukade i sig.

En stor del kommer tillbaka till vattnet när avföringen sköljs i väg med vågorna och transporteras med isen från skären.
– Skulle man kunna ta tillvara ens en del av den här mängden, så vore det av stor betydelse för att minska belastningen på Skärgårdshavet, säger Mikko Jokinen till Turun Sanomat i slutet av maj inför insamlingsprojektet.
Han är chef för miljöväsendet vid Åbo stad och en av de drivande krafterna bakom försöket.

Samtidigt påpekar bland annat Fiskeriskolans rektor emeritus, biologen Kari Penttinen i en debattartikel i TS (22.11.2009) att skarven helst grundar sina kolonier på små och låga trädlösa skär och kobbar, därifrån avföringen lätt sköljs tillbaka ner i vattnet igen.
Skarvprojektet där Åbo stad är involverad säger sig redan ha planer för nästa vår hur man kunde samla upp avföringen också från dem utan större besvär.

Fosformängden i Skärgårdshavet växer årligen med omkring 180 ton. Och de blågröna algerna är ett återkommande gissel.
Alla åtgärder som kan minska övergödningen är varmt välkomna.
Om man kan utnyttja såväl mörten som skarven som ett slags havsreningsverk så är det bara bra.

Bägge finns
i Skärgårdshavet, som en följd av tidigare övergödning, säger en del.
De är impopulära, men de finns.
Och eftersom man inte kan bli av med dem i ett trollslag, så är det väl bättre att utnyttja dem i mån av möjlighet på samma gång som man försöker begränsa de skadeverkningar som de förorsakar – samtidigt som man fortsätter att utreda andra och alla möjligheter att begränsa stammen.

Det gäller med
andra ord att göra det bästa möjliga av situationen, medan man fortsätter att utreda ännu bättre lösningar.
Och syftet med ett pilotprojekt är att utreda om det finns grund för att fortsätta eller om idén var god på pappret, men inte i verkligheten.
Kanske det finns en uppgift också för skarven och för mörten. Sin impopularitet till trots.

Genom att använda webbplatsen godkänner du användningen av cookies. Läs mera

En cookie är en liten fil som webbplatser som du besöker skickar till din webbläsare. På så sätt kan webbplatsen komma ihåg information om ditt besök, som vilket språk du vill använda och andra inställningar. Det underlättar vid nästa besök, och webbplatsen blir mer användbar. Cookies spelar en viktig roll. Utan dem skulle du förmodligen bli frustrerad när du använder webben.

Stäng