Midsommarmaten, mums

De svenska tidningarna går traditionellt nästan i spinn den här tiden på året i sina matbilagor om midsommarmaten. Det gäller såväl veckostidningar som dagsvarianten. Alla har sina (och dina) bästa recept på sill anpassade för det moderna hushållet, där allt ser hemlagat ut men tar tre minuter max att framställa.
Alla bjuder på femtioelva varianter på vad man kan göra med jordgubbar och grädde, alla analyserar bästa nubben.
För svenskarna är midsommaren en av årets stora mathögtider, i klass med jul och påsk.

Vi är kanske inte riktigt där ännu, men visst får midsommarmaten det att vattnas i munnen på envar. Nypotatis, dill, rökt fisk, sill och snaps. Ah. Snålvattnet rinner till, magen kurrar.
Eller läckerheterna från grillen. Marinader och glaseringar för finsmakaren, korv i alla former för den som gillar det.

Och visst är midsommarmaten viktig också för oss. I genomsnitt använder finländaren 100 euro för sitt midsommarfirande, visar en färsk undersökning. Av dem går 25 euro till dryck, vilket säger en del om vad som är viktigt för ett ordentligt midsommarfirande.
Seppo Sintonen, ordförande för organisationen för torg- och marknadshandel, uppskattar i Helsingin Sanomat att finländarna omsätter hundratusentals euro i midsommarhandeln.
Mycket av maten köps från torgen, det är en viktig tradition för många.

Vi ska ta en lite närmare titt på vad det egentligen är som ligger på tallriken.
Dagens Nyheter har låtit analysera åtta sorter av svensk grillkorv. Högst vanliga märken, som äts ofta, utan större krusiduller.
Alla, observera alla, innehåller spår av något slags flamskyddsmedel. Halterna var låga, men flamskyddsmedel hör till de kemikalier som kan ha allvarliga effekter på hälsan om man utsätts för dem under en längre tid.

Tidningen betonar att de uppmätta halterna inte är farliga eller anmärkningsvärda i sig. ”Men eftersom flamskyddsmedel finns i allt från korv till datorer kan det sammantaget resultera i negativa hälsoeffekter.”
Var det någon som ville ha mer kanske?
Vi ska gå vidare till en av sommarens storheter – glassen.

Här är det Vasabladet som har tittat närmare på det som kallas glass.
Enligt Tytti Itkonen, överinspektör vid livsmedelsverket Evira, räcker det att glassen innehåller åtta procent mjölkfett och två och en halv procent mjölkprotein för att få kallas gräddglass. Hon säger sig vara mycket skeptisk till det som dagens glass innehåller.
Vad är resten då, kan man undra?

Jo, många glassar, speciellt av de billigaste sorterna, innehåller glassmassa gjord på vatten, där man har fått fluffighet genom att vispa in luft.
Mums, låter gott. En del av de glassar som heter gräddglass saknar dessutom grädde helt och hållet. Hit hör den litauiska vaniljglassen av märken som Rainbow, Euroshopper och Pirkka, enligt Vasabladets granskning.

Finländarna låter sig väl bekomma och äter mest glass i Europa per person i året. Tretton liter vatten och luft festar vi loss på varje år.
Den populäraste glassmaken uppges dessutom vara vanilj.
Tur att vi inte är kräsna av oss, hur skulle statistiken då se ut?

Men låt oss inte sluta strö smolk i glädjebägaren redan här. Låt oss fortsätta dissa midsommarmaten eller dissekera som ursprungsverbet lyder.
För vad säger det om oss konsumenter när vi hellre äter tonfisk i konservburk än inhemsk abborre och gädda?
En färsk nyhet berättar att finländarna föredrar odlad lax eller konserverad tonfisk i stället för inhemsk insjöfisk. En orsak är att man helt enkelt inte vet hur man ska laga mat av insjöfisk. Dessutom är den dyrare än till exempel odlad lax, som dessutom har få ben och mycket fiskkött. Sorgligt, sorgligt.

Låt oss ännu ta en titt på en av höjdpunkterna när vi dukar fram midsommarmaten. Nämligen nypotatisen som i Sverige kallas färsk.
För visst är det tragiskt när potatisodlare i Nagu, de vita päronens högborg, säger att det är olönsamt att odla nypotatis i Åboland i dag.
Odlaren Bjarne Dahlén konstaterar på Yles nyhetssidor att en orsak är den svenska nypotatisen som säljs så mycket billigare.

En annan är att flera odlare i inlandet har blivit tvungna att lämna sockerbetan för att i stället övergå till potatis. De har större odlingsarealer och kan använda maskiner på ett helt annat sätt än skärgårdens odlare som odlar potatis i liten skala.
Det är igen en gång konsumenten som måste sätta ner foten och säga hur  han eller hon vill ha det med maten, både till vardags och till midsommarfest.

Ska vi verkligen acceptera gräddglass i form av vatten och vispad luft, bara för att det är billigt? Eller förtjänar vårt midsommarbord något bättre, något mer? Ska vi bidra till att Nagu i framtiden blir festivalplatsen för de före detta vita päron?
Kanske det är dags att bläddra lite bland recepten för att lugna nerverna en aning innan helgens matuppköp ska göras. Vad sägs om ”små laxpaket med primörer och dragonmajonnäs” eller kanske ”violett sparris med parmesan, pistagenötter och citron”?
Så länge man bara bläddrar behöver man inte ta ställning.

Genom att använda webbplatsen godkänner du användningen av cookies. Läs mera

En cookie är en liten fil som webbplatser som du besöker skickar till din webbläsare. På så sätt kan webbplatsen komma ihåg information om ditt besök, som vilket språk du vill använda och andra inställningar. Det underlättar vid nästa besök, och webbplatsen blir mer användbar. Cookies spelar en viktig roll. Utan dem skulle du förmodligen bli frustrerad när du använder webben.

Stäng