Här får kvinnor studera på egna villkor

Mustikkas vardagsrum. Lärohemmets utvecklingschef Tanja Sarlin tillsammans med (fr. v. i soffan) Kiin Mahamed, Amimi Soumia och Kabraa Abdulwahid. Flickorna heter Nuun och Manan. Foto: Dan Lolax

Diskussionen i ett rum på första våningen i ett höghus i stadsdelen Hallis i Åbo handlar om mat – närmare bestämt om pyttipanna.

Men det är ingen matlagningskurs som Riina Humalajoki leder. Hennes elever, knappt tjugo kvinnor från Mellanöstern och Nordafrika, lär sig finska på lärohemmet Mustikkas språkkurs.

Då ÅU besöker kursen har Humalajoki saxat ett recept ur Turun Sanomat och bett eleverna att strecka under de finska ord som de känner igen.

Kvinnornas utbildningsnivå varierar väldigt mycket, säger hon.

– Här finns högskoleutbildade och sådana som aldrig suttit i ett klassrum tidigare.

Det betyder att målsättningarna blir individuella och att undervisningen sker enligt den enskilda individens förutsättningar.

Tanken bakom att invandrarkvinnorna streckar under ord som de känner igen är att sänka tröskeln till finskan. Man behöver inte kunna varje ord direkt för att förstå en text.

Humalajoki, som är lärare vid Kristliga folkhögskolan, undervisar vid Mustikka tio timmar i veckan. Till hjälp har hon volontärer, ofta pensionerade lärare, som ser till att eleverna får personlig handledning.

Det kan behövas. Deeman Kareem Abdurahman säger att finskans många sammansatta ord gör språket utmanande.

Hon har varit i Finland i fem år. Mustikkas språkkurs är den första språkkurs hon över huvud taget går.

Det är av det skälet som lärohemmet finns till.

– Vi inledde verksamheten 2005 för att kunna ge invandrarkvinnor en möjlighet att lära sig språk och vardagskunskaper, och ha barnen med sig då de gör det, säger Marja Sarlin, Mustikkas utvecklingschef som sitter i en lägenhet en trappa upp från klassrummet.

I lägenheten finns också ett tiotal invandrarkvinnor, en del av dem har barnen med.

Risken för att invandrarkvinnor marginaliseras är stor. Efter integrationsprogrammen blir många av dem hemma för att ta hand om barnen och sköta hushållet.

Det blir en ond cirkel, eller som Sucadi Matamed förklarar situationen:

– Man lär sig inte finska tillräckligt bra utan studieplats eller jobb, och för att studera eller komma in på arbetsmarknaden behöver man kunna finska.

Det här upplever hon att är den största utmaningen som invandrarkvinnor i Finland står inför.

Här kommer Mustikka in. Genom projektfinansiering erbjuder de, förutom språkundervisning, arbetspraktik och handledning och en möjlig väg in i studie- och arbetslivet.

Lärohemmet fyller också en social funktion, och den verkar vara minst lika viktig som den pedagogiska.

– Då vi hade finansieringsproblem och trodde att Mustikka inte skulle kunna fortsätta sa kvinnorna som gick här: ”Vi kommer ändå!” säger Sarlin.

Kabraa Abdulwhid, som också bott i Sverige och har en starkare svenska än finska, gör arbetspraktik på lärohemmet. Hon hjälper till i köket, lagar mat och stortrivs. Finland, och Sverige, är bra länder att bo i, säger hon.

Det enda som oroar är att praktiktiden håller på att gå mot sitt slut.

– Jag hoppas kunna komma tillbaka.

Det gör många av invandrarkvinnorna, säger Marja Sarlin. De som gjort arbetspraktik kommer tillbaka och går språkkursen.

– Alla är välkomna.

Men trots den alltid öppna dörren kommer väggarna emot. Sarlin önskar, förutom en mer långsiktig ekonomisk stabilitet, att lärohemmet skulle få större lokaler.

Men de måste finnas i Hallis, understryker hon. Mustikka, som visserligen också har verksamhet i S:t Karins och serviceställen i andra stadsdelar i Åbo, är etablerat i Hallis. Lärohemmet behöver inte söka upp invandrarkvinnorna, Mustikkas goda rykten leder kvinnorna till lärohemmet.

Var det från första början klart att Mustikka skulle vända sig till kvinnor enbart?
– I något skede övervägde vi att ta med män. Men vi valde att inte göra det. Dels för att männen inte löper lika stor risk att isoleras, dels för att det är viktigt för invandrarkvinnorna att få studera och jobba i fred.

Undervisning på elevens villkor. Riina Humalajoki, lärare på Kristliga folkhögskolan, undervisar i finska på Mustikka tio timmar per vecka.

Tillbaka till finskkursen en trappa ner. Riina Humalajoki diskuterar begreppet ”pyttipanna” med klassen och kommer fram till att varje kultur har ett motsvarande sätt att blanda matrester på.

I Mellanöstern är det dolma, menar en av kvinnorna och de andra håller med.

– Men vad betyder det här ordet? frågar Humalajoki och skriver ner det finska ordet för att tärna – ”kuutioi”.

För att illustrera håller hon upp en fyrkantig ask.

– Det här är en kub – ”kuutio” – men vad har det med matlagning att göra?

– För att pyttipanna är som Rubiks kub, man blandar den, föreslår en av kvinnorna och klassen skrattar.

Det blir fler skratt under lektionens gång.

Lärohemmet Mustikka

  • Upprätthålls av andelsbolaget Sateenkari Koto och grundades 2005 i Hallis i Åbo.
  • Mustikka erbjuder bland annat språkkurser, barnvård under kursens gång, stöd i vardagliga ärenden, hjälp i utbildningsfrågor och arbetspraktik.
  • All verksamhet är gratis för deltagarna.
  • I dagsläget har verksamheten fem tjänster.
  • Sedan 2016 har lärohemmet en treårig projektfinansiering av Europeiska socialfonden.
  • Tack vare den har Mustikka också verksamhet i S:t Karins.
  • Lärohemmet samarbetar också med Åbo stad, S:t Karins stad, Arbets- och näringsbyrån, Kristliga folkhögskolan, Åbo yrkesinstitut, Yrkesinstitutet Livia och utbildningsnätverket Valo.

Genom att använda webbplatsen godkänner du användningen av cookies. Läs mera

En cookie är en liten fil som webbplatser som du besöker skickar till din webbläsare. På så sätt kan webbplatsen komma ihåg information om ditt besök, som vilket språk du vill använda och andra inställningar. Det underlättar vid nästa besök, och webbplatsen blir mer användbar. Cookies spelar en viktig roll. Utan dem skulle du förmodligen bli frustrerad när du använder webben.

Stäng