Han fick en lever i julklapp

Fick ny lever. Lars-Eric Andersson fick diagnosen primär skleroserande kolangit för fem år sedan. Sjukdom är sällsynt och vad som orsakar den är okänt.
Fick ny lever. Lars-Eric Andersson fick diagnosen primär skleroserande kolangit för fem år sedan. Sjukdom är sällsynt och vad som orsakar den är okänt.

Kommer ni ihåg Lars-Eric Andersson, den pensionerade jordbruksrådgivaren i Åbo som hoppades på en ny lever i julklapp? (Läs ÅU:s intervju från december.)
Lars-Eric fick det han önskade.

Den 17 december satt Lars-Eric, som är styrelsemedlem i Egentliga Finlands njur- och leverförening, i bilen på väg på styrelseuppdrag.
Då ringde telefonen. Samtalet kom från Mejlans sjukhus i Helsingfors.

– De sa att de har en lämplig lever och undrade om jag kan ta mig till Helsingfors. Jag sa att jag är en kvart från Åbo och kan vara vid Mejlans tretiden.
Så Lars-Eric svängde om, beställde en taxi, tog antibiotikan han ordinerats och den färdigt packade resväskan och åkte till huvudstaden.

Väl framme vid Mejlans gick det snabbt. Vilket var tur, tycker han så här efteråt.
– Då hann man inte tänka så väldigt mycket.

Operationen tog ungefär sex timmar, och verkade ha gått bra. Men efter en stund på bäddavdelningen började Lars-Eric Andersson känna en svår smärta.
En kirurg tillkallades och operationssalen ställdes i ordning på nytt. Efter ytterligare en timmes operation hade läkarna åtgärdat den inre blödning som orsakade smärtan.

Tillbaka på bäddavdelningen inleddes den tunga medicinering som fortfarande tär på Lars-Eric Anderssons krafter.
– Den fysiska biten, operationen, slangarna och kanylerna, klarade jag bra. Men medicineringens psykiska effekter var tunga. Det snurrade på en massa märkligheter så fort jag slöt ögonen.

De första nätterna låg han sömnlös. Först på den femte natten kunde han sova ordentligt.
Lagom till julafton tog han den första korta promenaden i korridoren och blev kvitt slangarna som suttit i honom sedan operationen.
Några dagar in i januari fick han så komma hem.

Lars-Eric Andersson säger att transplantationen gjort honom orkeslös.
– Tidigare har jag kunnat gå tio, femton kilometer. Nu är det längsta jag gått drygt två kilometer, och efter det kändes det skönt att komma in igen.
Också barnbarnet är för tungt för att lyfta, så det får han försöka låta bli att göra.

En gåva från en okänd.

Återhämtningen är en individuell historia, men Lars-Eric gissar att det kommer att ta tre månader innan han är sig själv igen.
Efter hand trappas den tunga kortisonbehandlingen ner och lagom till våren tror han att han vågar sig ut på de första cykelturerna.

Vem som donerade levern kommer han aldrig att få veta, den informationen är hemlig.
– En gåva från en okänd, säger Lars-Eric Andersson.

Genom att använda webbplatsen godkänner du användningen av cookies. Läs mera

En cookie är en liten fil som webbplatser som du besöker skickar till din webbläsare. På så sätt kan webbplatsen komma ihåg information om ditt besök, som vilket språk du vill använda och andra inställningar. Det underlättar vid nästa besök, och webbplatsen blir mer användbar. Cookies spelar en viktig roll. Utan dem skulle du förmodligen bli frustrerad när du använder webben.

Stäng